Äntligen Marianne :)
För JÄTTELÄNGE sen beställde min gamla klasskompis Marianne ett hjärta av mig och nu är det äntligen klart.
Varför det tagit så långt tid kan man undra men här är svaren...
Det är ett mycket speciellt slippapper jag använder och nu har det varit brist på en viktig mineral (sandkornen i pappret) så därför har det varit stopp på sandpapperstillverkningen en längre tid. Som tur va så gjordes nya sprängningar i Otmohoa och ny sand utvanns.
Men inte nog med de...
När jag fått tag på slippappret så stötte jag på nästa problem. Ni ser snöret som är lindat runt, det plockas på stora fält och tvinnas av urbefolkningen i Simsilanto. Nu i september så utbrast en riktigt vidrig epidemi där människorna fick hög feber och stela leder varpå snörproduktionen blev en omöjlighet. Efter gamla beprövade huskurer och vila så tillfrisknade urinnevånarna efter ett par månader.
Nu är det iallafall klart och bättre sent än aldrig som man säger. :)
Ha det så gott!
Ingela
Jag har ett betydligt kortare svar på anledningen till dröjesmålet.
Latmasken kom krypande o byggde bo:)
Ha ha, det är vad du tror syster. Du kanske inte har så mycke erfarenhet av leveranser från utlandet och vilka problem som kan tillstöta. Ska börja kolla efter mera närproducerat för att förhindra att detta sker igen. :)
Det var en mycket trovärdig historia tycker jag ;-) Men sluta kalla mig gammal, du vet att jag är känslig för det garvar
Det ser jättefint ut och jag ser fram emot att få upp det på min dörr. ÄNTLIGEN som Fylking skulle sagt. =)
